Ljudet ringer fortfarande i mina öron. Är jag död? Varför känner jag ingen smärta? Varför står jag fortfarande upp? Jag sveper med blicken över gläntan. Där. Där på marken ligger en flicka med ett stor rött hår svall. Jag springer fram till henne. Om jag är ett spöke borde hon inte märka mig.
Flickans ögon är slutna. Nu ser jag att hon inte alls har rött hår. Hennes blonda hår har färgats rött av blod. Hon hade hunnit hit innan mig med samma tanke. Självmord. Jag sitter bredvid henne och känner mig som förlamad. Varför var inte jag först? Varför för jag inte pipan mot min tinning som hon hade gjort? Plötsligt börjar jag skratta. Högt, gällt och intensivt. Jag förstår inte varför. Har jag blivit knäpp? Jag slutar tvärt. Ett kvist har blivit bruten. jag höjer revolvern men innan jag sveper fingret om avtryckaren igen ser jag blå ljus och en man med barsk röst säger åt mig att släppa mina vapen. Vapen? Jag har väl inget vapen? Bara...Revolvern. Nej aldrig att jag släpper den!

----------------------------------------------------------------------------------------

Det var andra delen. Tips på fortsättning? Kommentera!